Saknad men nära

Jag hopas på att detta inlägg inte kommer låta lite för ”konstig” eller liknande men jag var tvungen kände jag att skriva om detta.eftersom jag tänker och saknar på en speciell kompis till mig.  Men låt mig först ta er tillbaka då när jag var mindre , omkring 11 år. Vi bodde i Skåne i ett litet samhälle som heter Hästveda med ca 1000 invånare.  En dag så bestämde sig mitt stora syster för att köpa en kanin. Jag minns hur den såg ut exakt än idag, ljus brun med gråa öron och han fick namnet Gizmo. Men då ville hon ha en hona så att dem kunde få kaninungar. Dagarna gick och det blev 10 kaniner tillsammans. Hon ville ha mer kaniner och hon fick utav sin kompis ett par stycken. Tillslut så blev det nästan 32 kaniner. Som lede till att jag fick ta hand om dem , ge mat, städa buren osv. ( därför har man syskon ?) en dag så fick jag fyra kaninungar utav henne. Jag blev då väldigt glad att jag hade mina egna kaninungar! Men tyvärr så hade en av dem sjukdom som lede till att han började att äta på sina syskon och fick avlivas. Jag var väldigt ledsen, jag gillade dem verkligen mycket. 

Men en dag så överraskades jag utav att jag fick ett hamster utav våran granne. Han har hört ifrån min pappa att jag var ledsen eftersom mina kanninungar dog. Och han hade fått hamsterungar så perfekt timing!  Jag minns hur den såg ut, svart och vit med rosa nos. 

Först var jag lite rädd för den eftersom jag har aldrig haft ett hamster innan och visste inte så mycket om hur man tar hand om ett hamster. Men sen efter ett tag började jag allt mer gilla den speciellt när jag såg att den började klättra som ett litet apa på buren haha. Jag döpte den till Harry Hamster för jag såg ett leksak som hette Harry Hamster och jag ville verkligen ha den , men  jag fick den aldrig haha. 

Efter ca 1år så dog den eftersom den fick en sjukdom och sakta så började min systers kaniner att dö eftersom det var kanninpest. Även veterinären tipsade oss att avliva vissa så att dem inte skulle plågas utav sjukdomen. Efter att mitt hamster dog så tänkte jag för mig själv, jag kommer aldrig ha husdjur igen . 

Men en kväll förändrades allt, min pappa gick ut på en promenad tillsammans med min syster. Jag minns att det var sommar och varmt den kvällen. Jag ville följa med på promenaden men pappa sa att jag skulle sova då. Så mamma gav mig kvälls middag och la mig i sängen. Men en sak jag inte visste var att ,min pappa och syster kom aldrig hemma själv. Utan tillsammans med en kattunge. En sött och underbar honkattunge som hade sprungit efter dem hella vägen hem.  Man såg att hon inte hade ett hem eftersom hon var smal och hennes jamande lätt inte det bästa. Så när jag vaknade blev jag verkligen glad och överraskad! Vi döpte henne till Mici och hon blev mer som en hund än katt.

 Hon kunde ”vakta” trädgården så att ingen annan katt kom in ,såg hon en katt närma sig så började hon jaga bort den. Efter ca 2 år flyttade vi till ett annat by som hetter Vena ( 9 km utanför Hultsfred) och Mici blev kattmamma. Hon fick 4 underbara kattungar och en av dem var min underbara första kattunge , Maja. Hon var grå med ett ljus fläck över ögonen. ( Därför har vi döpt våran katt nu till Maja efter min gammla kattunge ) men mamma ville att vi skulle sälja kattungarna eftersom hon ville inte ha för många katter. Så jag fick ha Maja i ca 5 månader innan hon blev såld. 

Efter 6 månader fick Mici 3 kattungar. En av dem var våran nya familje medlem. Vi bestämde oss att behålla honom för att han var speciell utav hans syskon. Han var rädd för kattleksaker och var alltid den ensama kattungen. Men redan då så såg man att han skulle vara en tjokis. Så det blev hans namn, Tjokis.han blev långhårig och var verkligen den lataste katten man kunde tänka sig! Han svettades t.o.m under armhålorna, åt upp min läppstift som jag råkade tappa på golvet, lekte aldrig med leksaker, bråkade med mig om vem som skulle sitta på stolen ( satt jag på stolen så kunde han hoppa bakom mig och knuffa bort mig med hans rumpa hahah)han var lat men han var den underbaraste katten! En kväll, när jag och min syster skulle gå på promenad så var Mici verkligen envis. Hon ville leka med oss men vi ville ta in henne in i huset så att hon inte skullle följa efter oss. Efter 10 minuter gav vi upp eftersom hon ville inte gå in ännu. Och jag ångrar mig så mycket att vi inte försökte längre. Men vi tänkte att hon skulle inte följa efter oss och att det var ingen fara. Vi gick ner för en gata och promenerade, det var mörkt och fanns inet trottoar  eftersom det är ett litet samhälle så man fick gå på vägkanten. Mici följde efter oss hella tiden, tills hellt plötsligt ett lastbil kom körande i full fart, vi han knappt tänka så vi kastade oss i busken och jag tänkte direkt på Mici om hon han gå åt sidan! Men hon han inte. Den kvällen sov jag inget och grät hella kvällen. Det kändes overkligt att hon bara försvann framför oss och vi kunde blivit påkörda med om vi inte kastade oss i busken!  Än idag är jag rädd att gå på gator som inte har trottoarer och speciellt om man går på promenad med våran Maja.  Vi hade kvar Tjokis som var en del utav henne och man såg även att han påverkades. Vi begravde Mici i trädgården och varje dag så brukade han sitta bredvid hennes lilla gravsten och titta bara på den. 

Efter 2 år så skulle vi flytta,det var varmt ute och mamma hade öppnat ytterdörren för att vädra, Tjokis brukade aldrig gå ut själv utan mig eller någon annan så det var ingen fara. Men just då så gjorde han mig sällskap medans jag packade mina saker i flyttlådor. Vi hade ungefär hälften kvar att packa ner. Jag blev törstig efter packande så jag bestämde mig att hämta saft och återgå till packande igen. Men mamma ropade på mig att vakta min lillebror för hon skulle fixa några grejer så jag fick leka med honom. Efter 1 timme gick jag ner och letade efter Tjokis. Men hittade honom ingenstans. Han var inte under sängen , bakom dörren i mitt sovrum, bakom sofforna, jag kunde inte hitta honom! Jag började då få panik och tänkte direkt på Micis grav bakom trädgården ,så jag sprang dit men han var inte där. Han passade på att rymmma medans jag hämtade saft och lekte med min lille bror. Jag letade efter honom i ca 1 vecka. Det var 3 veckor kvar tills vi skulle flytta och efter en vecka ringde grannen på och sa att dem har hittat Tjokis! Jag blev så glad! Jag kramade om honom och gav honom direkt mat och vatten. Jag tänkte – Gud, tack att vi hittade honom innan flytten! Men efter en vecka så försvan han igen. Och efter det sågs han aldrig mer igen. Då visste jag att han försvann och ville inte följa  med att flytta eftersom han föddes där och han saknade sin mamma och ville inte lämna henne. Jag grät den dagen då vi körde ifrån Vena hellt och hållet. Jag fick ett stort tungt sten i hjärtat eftersom det kändes som att vi lämnade stackaren där hellt själv! Och än idag  så brukar jag tänka på honom och gråta. Det låter nog lite löjligt men för mig var han en del utav våran familj och jag älskade den katten. Jag önskar att jag kunde krama om honom idag. 

Igår kväll så hittade jag min gammla USB, jag tänkte för mig själv att det kunde vara några gammla bilder som kan vara kul att titta påtillsammans  med min fästman. Jag kan säga att jag är oerhört glad att jag hittade den! För i den hittade jag bilder på både , Maja, Mici och Tjokis! Efter 7 år, får jag äntligen se bilder på mina saknade änglar! Och jag kunde inte hjälpa så jag började att gråta. Är så glad att jag kan se dem igen. Om jag inte kan hålla  i dem så är jag glad att få ha bilder på dem. 

Jag vet att detta var lite annorlunda inlägg men jag blev så glad utav att hitta bilder på dem och jag är medveten om massa stavfel. Jag ville berätta för er om mina underbara änglar och jag hoppas på att ni inte bryr er om mina stavfel. 

Jag hoppas på att ni får en finfin Måndag🌸 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s