The true cost

Ny på en lördagskväll så tänkte jag sätta mig ber och titta på dokumentären : the true cost! Jag har aldrig tittat på den aldrig men har alltid tänkt att se den. Jag erkänner att jag älskar att köpa kläder och tycker att det är det bästa sim finns men , efter att ha sett dokumentären, börjar jag skämmas !  

 Människor runt världen som Indien , Japan och Kina anstränger sig verkligen för att vi i Europa och Amerika ska tänka att vi har de bästa kläderna. Så att man kan ha på sig något fint på dagarna. Och att man kan sitta och tänka vad man ska ha på sig. 

Man klagar på sin lön att man får lite , men människor som arbetar i textilfabriken får endast 10 dollar per månad! Massor av kemikalier sprids i luften och massa barn blir sjuka av det. Människor tar självmord, nästan över 25000 tog sitt liv för att de inte klarar av pressen att leva så. 

De mest kända butikerna som HM och Zara är tyvärr en av dem som tar emot sån arbete och massa människor tyvärr köper kläder därifrån varje timme. Medansvar folket anstränger sig för att sy en skjorta, de får tillomed stryck av chefen för att han inte är nöjd hur den ser ut. 

Och att massa unga tjejer lägger ut massa clothing haul och överdriver med kläderna. Okej ja jag har lagt upp en men jag börjar som sagt skämmas att jag inte har insett historien bakom de stakars människors liv. 

Men jag kan fortsätta och prata om detta i flera timmar men jag har lärt mig en sak. Att minska med shoppingen och tänka mig efter vad jag behöver att köpa, vilka kläder behöver jag mest?  Jag hoppas att det gör flesta av er med, att tänka på hur de stackars människors liv ärigentligen. Har ni inte sett The true cost , snälla titta på den jag ber er! 

Har ni gammla kläder så ge det till någon som behöver dem, skänk till någon , eller en donation för kläder, Släng inte dem. Ge någon stor leende på läpparna istället. 

Museum igen 

Solen bestämde sig för att stanna lite längre och då passade jag på att titta in på Tändsticksmuseet 🙂 att en historia om tändsticksaskar kan vara spännande visste jag inte.  

 Jag tyckte så himmla mycket om deras lilla stig museet. Fint dörr och fönster , ser ut som leksakshus.  

 
Men inne i museet så hade dem verkligen riktiga gammla tändsticksaskar och jag önskar verkligen att man kunde köpa dem för vissa av dem var riktigt intressanta att titta. Undrar vem som kom på designen på dem hahaha.  

   Men det fanns annat att se med som även gammla maskiner , hur dem tillverkade dem och vart dem kom ifrån och vem som tillverkade dem. Sem hade en massa karriär och bilder på uppfinnarna och vart de bodde. 

Först så tänkte jag att det inte var intressant när jag hörde tallas om museet men så bestämde jag mig för att gå in och som jag sa, jag ändrade mig iallafall om den 🙂 

Vad har ni gjort idag? Hur är vädret hos er idag ? 🙂

 

Mitt liv..

Jag tänkte ta och berätta lite för er kort om vem jag är och den jag är nu. 

Jag föddes 1993 i ett liten stad som heter Ängelholm som ligger i Skåne. Och jag är uppväxt i Åstorp , ett vackert gult hus som kommunen bestämde sig senare att rasa ner när min lille bror skulle föddas år 2000. Jag blev ledsen att vi var tvungna att flytta därifrån. Jag har och hade underbara minnen därifrån  

 Första husdjuren , lärde mig spela på piano, första gången jag hade stor rosa rum.  Men vi hittade ett fint hus i Perstorp som vi levde i ungefär 3 år.vi trivdes inte där  så vi flyttade i ett annat by som heter rörvik. Där levde vi i ungefär 8 år. När jag var liten så var jag ganska blyg och blev mobbad, både utav eleverna och lärare. Jag hörde hella tiden hur smal jag var, ful , att jag hade fult hår, kläder och blev anklagad för en mobil stöld som senare bevisades att tjejens bästa kompis stal hennes telefon. Då slutade med att jag gömde mig i skolans toalet. Jag hade inga vänner som kunde skydda mig och när min pappa pratade med rektor så blev det ingen förändring. Mina föräldrar tröstade mig så mycket dem kunde men jag kände mig fortfarande ledsen och sårad. När vi hade musiktema i skolan så kunde man vara med på scenen antagligen själv eller med någon annan att sjunga med. Så jag bestämde mig att vara med men jag fick vara själv eftersom ingen ville vara med mig. När jag kom upp på scenen så ångrade jag mig genast, visa började att skratta , peka på mig och fnissa för att jag glömde texten och fick blackout. Så det blev bara att jag stod där med mikrofonen i handen och började att få tårar i ögonen.  

När jag började i gymnasiet i Hultsfred så visste jag först inte vilken linje jag ville börja att läsa i, men då så kom jag på när jag var på scenen och fick blackout, att jag ville försöka med musiken igen. Så då började jag i musiklinjen och huvudinstrument var sång och piano.  

 På den tiden vågade jag inte heller att gå ut utan smink för jag trodde att jag var ful eftersom alla sa det till mig i skolan. Jag rodde att alla slags foundation skulle passa mig men jag hade fel.. Önskar att jag kunde åka tillbaka i tiden med sminkborttagning  och säga att jag var inte alls ful!  

 Jag avslutade aldrig i musiklinjen eftersom vi flyttade in till Sävsjö och då började jag att studera i Aleholm. Men jag blrjade i Hotell och resturang linje istället. Jag kände inte riktigt att jag passade in eftersom jag var blyg och var nervös att stå på scenen eftersom allt som hände innan. 

Första skoldagen i Aleholm , kom jag försent och då så såg jag en tjej som heter Kristin, hon kom fram och började prata med mig. Ganska snabbt blev vi bästa tjejkompisar än idag. Men en dag så sa jag till Kristin att jag tänker byta skola in till folkhögskolan i Jönköping, för jag saknade en person därifrån som jag älskade och måste få veta om han gjorde det med. På ett sätt så var jag nära honom men inte riktigt ännu. 

Men låt mig ta tillbaka er då när jag var 15 år ganska snabbt, 1 juni, min storasyster skulle förlova sig med en kille så vi åkte till hennes förlovningsfest i Kinna. Jag trodde att jag skulle inte träffa någon och sitta helt själv som jag brukade att göra. Men när vi kom fram så fastnade min blick på en kille som stod vid trappan och väntade för att hälsa oss välkomna. Min systers ex kusin, jag kunde inte slita ifrån mig blicken på honom. Som tur var så fick jag sitta bredvid honom vid matbordet, men jag vågade inte att säga hej. Efter par timmar kom han fram och vi började äntligen att prata, vi satt på hand bilhuv och tittade på stjärnorna och pratade i en timme ute i kylan.när kvällen tog slut och han skulle åka iväg hem med sin familj sp fick jag hans MSN adress och jag var den lyckligaste, gick in till toan och skuttade runt av glädje :p. Nu kommer det jag ville säga- 9 år har passerat och idag är vi förlovade,  Snart gifta 🙂  och snart flyttar vi in till sammans i vår första gemensamma lägenhet. 

Jag har uppväxt i en bra familj och de har alltid stötat mig, när jag var ledsen och orolig. Men tyvärr så har jag ingen kontakt med dem idag. Jag är tacksam att min kille stöttar mig och att han kom den dagen till förlovningsfesten annars så skulle jag aldrig haft honom i mitt liv.   

 
Jag är glad att jag har haft dåliga och bra dagar i mitt liv annars så skulle jag inte vara den jag är idag. Jag är lycklig den jag har blivit och är stolt att jag har en underbar kille och en bra bästa kompis som är som en syster till mig, ändå om vi bråkar, tjafsar och dampar tillsammans. Den bästa tjejkompis som jag har sett från att vara en tjej till en ung kvinna som gifter sig i Maj. 

Idag , pluggar jag och jobbar samtidigt. Skolan vill visst ha kvar mig i Mullsjö denna gången men jag klagar inte. :)!  Jag ville berätta lite om mig själv Sammy skriva något längre än vad jag brukar göra. Men en sak är jag som jag var sen jag var liten , blyg och ibland rädd att prova mig fram. Men ibland så blir jag förvånad av mig själv att jag klarar mer än vad jag trodde att jag kunde göra. 

Vackert 

Idag så var det regn, regn och hagel hella tiden. Så det var en dag då jag var inne och gjorde absolut ingenting. Jag satt hemma och tittade på Family Guy och My Cat From Hell 🙂 en verkligen spännande program där en ung man lär busiga katter vara snälla och lydiga på TLC kanalen. Som tur är så behöver inte Maya det 🙂  

 
Men tillslut så kom fram solen upp på kvällen och lämnade kvar en underbar utsikt från solens vackra solnedgångs färg :)! ( om man säger så hahah )  

 
Men som tur är så ser man att det kommer bli bättre och vackrare väder imorgon ! 

Hoppas att det blir soligt väder där vart ni bor med 🙂 🌸🎀

Museum 

Regn och bara mer regn men en dag.. Så var det sol. Då passade jag på att gå till museet och kollade på massa fina tavlor och skulpturer :)!   Jag han titta på en hel del och de var verkligen intressanta. Jag önskar verkligen att jag kunde måla riktigt bra och kunna ställa ut tavlor så att andra människor kunde se dem.  

 Men sådan tur har jag inte. Istället så får jag nöja mig att se på andras tavlor och se hur duktiga människor som har målat dem. 

När jag kom hem från museet så var det dags för kattens första veterinär besök! Och jag blev oerhört chokad hur duktig hon var! Hon protesterade först med att gå ut från buren och började morra åt veterinären. Men när hon kom ut så kröp hon nära min mage och var  verkligen duktig. Hon var även lugn när hon fick vaccination! Stolt över henne verkligen 🙂 men sedan bär vi kom tillbaka så sov hon ända fram till morgonen. Och jag hittade henne sovandes på soffan  

 jag hoppas på att jag har mer Turners vädret imorgon så man kan hitta på mer grejer att utforska :)! Hur var eran dag ? 🌸🌸

Kärlek! 

Denna godingen kom idag i brevlådan ! Verkligen kärlek vid första ögonkastet 😍. Jag har letat efter sån jätte länge och äntligen kom min Rilakkuma. Perfekt prydnad att ha på sängen eller i soffan :). Jag vet att det är inte så många som har den, men hur kan man tacka nej till den ?  

 Jag köpte den på EBay för 60kr 🙂 från en koreansk sida. Jag hoppas att lägenheten inte blir tillslut full av Rilakkumas 👼 Men idag så hade vi tur med vädret och jag kunde ta en promenad och det kändes skönt.  

Vad tycker ni om Rilakkuma ? Skulle ni kunna tänka er att ha en ? 🙂 🎀

Vackert 

Idag så beslöt sig solen för att komma fram ifrån den hemska vädret men det var inte så varmt ändån och det tog inte så lång tid innan solen gömde sig igen. Men jag och min kille bestämde oss för att ta bilen ner till hamnen och kolla på utsikten 🙂 ! Och jag ångar mig verkligen inte att vi åkte dit. 

Det var verkligen fint och roligt att se att människor har börjat te ner sina båtar nära hamnen, ännu ett vårtecken 🙂 

   
   
Jag hoppas på att det blir bättre väder imorgon så att man hinner göra mer saker. 

Nu så ska jag ta det lugnt och kolla på film :)!